M vill inte sova. M vill verkligen INTE somna på kvällen. Ikväll tog nattningsproceduren nästan två timmar. Så här har det varit en tid nu. Sova en stund på dagen, det gör hon fortfarande gärna. Inga problem, what so ever. Men på kvällen är det svårt att få henne att slappna av tillräckligt. Jag blir lätt irriterad, då nattningen tar så lång tid. Herregud, du är ju skittrött! Sov nu då någongång så att mamma får lite egentid, tänker jag. Sen får jag så fruktansvärt dåligt samvete då den lilla kroppen slutligen slappnar av och jag hör hennes jämna andetag. Så fort hon somnat så väller den där jättevågen av kärlek över mig och jag kan bara inte förstå hur jag någonsin har kunnat bli irriterad på henne.
Någon som känner igen sig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar