Sitter i sängen och lyssnar på musik samtidigt som jag läser mina tidigare blogginlägg. Brevid mig ligger lilla guldlock och sussar sött. Snutten har hon i munnen, precis på samma sätt som hon alltid har när hon sover. En flik har hon i munnen, samtidigt som en annan flik ligger strax under näsan. Hon har utvecklat en exakt teknik för hur snutten ska bearbetas varje gång som hon ska sova. Älskade lilla gumman...
Jag minns när jag läser mina inlägg från ca 1 år tillbaka hur dåligt jag då mådde. Småbarn i kombination med mycket arbete och höga prestationskrav höll på att knäcka mig totalt. Jag var nog farligt nära vad man kallar utbrändhet. Jag minns inte tidpunken när det vände, och det är väl inte heller relevant. Huvudsaken är ATT det vände. Idag är jag otroligt tacksam över allt jag har och jag känner en stor ödmjukhet gentemot livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar