Jag tog en rask morgonpromenad den här söndagsmorgonen. Ensam. Det var skönt, som balsam för själen. Satte mig på de varma klipporna och blickade ut över havet, och kände att energin långsamt, långsamt började på att komma tillbaka.Det är så sällan som jag unnar mig sådant här nuförtiden. Fast det är så lättillgängligt. Så fort lilla M somnar, eller är någon annans huvudansvar, så kör jag mitt race. Tvätta, städa, plocka och fixa. "Du måste släppa på kraven lite", säger min kloka mor. Och visst har hon rätt. Så rätt. Jag måste våga släppa på kraven lite och börja leva lite mer. Jag behöver inte baka allt själv tex. Det ligger ett utmärkt bageri ca två kilometer från där vi bor.
Jag lovade mig själv där på klipporna idag, att jag ska unna mig fler promenader utan barnvagn, samt unna mig de där extra minutrarna sittandes på en klippa utan att göra någon som helst nytta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar