Jag orkar inte skriva om något roligt idag heller. Omorganisationen på förskolan äter långsamt upp mig. Jag försöker att inte tänka på den, men det går inte. Jag tänker på vad som ska hända på dagis till hösten hela, hela tiden.
Nog vet jag att lilla M kommer att överleva detta, men hela grejen känns så vansinnigt onödig. Jag är livrädd att hon ska komma att förändras till följd av omorganisationen. Idag är hon en så glad och utåtriktad liten person, med ett gott självförtroende och ett underbart sinne för humor. Jag är rädd att de negativa förändringarna på dagis (tre inskolningar på lika många år kan aldrig vara bra) kommer att förändra henne och göra henne till en mycket osäkrare person.
Igår kom det dessutom ett reply på ett av mina mejl. Ett svar från verksamhetschefen eller vad han nu ska föreställa. Ett riktigt goddag-yxskaft svar som bara gav en vink om att den här mannen borde syssla med någonting helt annat. Det är inget jävla företag som de ska omorganisera, det är en förskola! En förskola med riktiga, levande små barn i!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar