Svarta tankar

Jag trivs inget vidare med tillvaron för närvarande. Jag upplever att allt för mycket värdefull tid spills bort på långa pendlingsavstånd och arbete. Ett arbete som inte alls blev så som jag hade tänkt mig. Ett arbete som inte alls känns så stimulerande som jag hade önskat. Detta trots att jag arbetar på den arbetsplats som jag under min studietid drömde om att en dag få anställning på. Förvisso är det ett hyfsat välbetalt jobb och arbetsuppgifterna är egentligen intressanta. Det är bara det att arbetet inte är så som jag föreställde mig att det skulle vara. De arbetsuppgifter jag utför idag är så förbannat okreativa! Långt ifrån det kreativa arbete man ägnade sig åt under forskarutbildningen. Visst, det är ett lyxproblem jag beskriver, men som en vän så klokt skrev så är det ju faktiskt så att om det här det enda livet vi får så bör man nog göra det som känns rätt... Är det kanske till och med så att vi är skyldiga livet det?