Är jag världens lataste & bekvämaste mamma?
Tja, det är ju inte utan att man börjar fundera på om det faktiskt är så... Pratade idag med en arbetskollega som har två flickor på 4.5 respektive 2.5 år. Och med barn nummer tre på väg i dagarna. Jag frågade honom om han tyckte att det var mycket jobb med två så pass små barn. Nej då, det tyckte han inte alls. Han tyckte att det gick hur bra som helst.
Vi är två vuxna på ett barn, och jag tycker att det är jättemycket jobb. Hela tiden! På vardagarna hinns inte något annat med än arbete/dagis och kvällens fasta rutiner. Och på helgerna är det ju ofta annat som ska tas itu med.
Jag är nog innerst inne lite avis på min arbetskollega och hans stora familj. Jag skulle också vilja vara lika cool som han. Eller också så skulle jag ha velat höra att han tyckte att det var skitjobbigt med två små barn. Då hade jag kunnat känna mig lite bättre. Nu känner jag mig bara lat och trött. Lat och trött för jämnan...
Fast det är ju faktiskt så att man växer med uppgiften, tro inget annat.
SvaraRaderaNär vi bara hade ett barn (nu har vi tre - snart 7, 4,5 och 1 år) tyckte jag att det var så extremt jobbigt att vara ensam med henne en hel dag. Jag minns verkligen hur jag gick och längtade efter mannen från 16 och framåt. Sen så fort han kom innanför tröskeln lämnade jag över bebisen och sa "Äntligen, nu lägger jag mig i badet"
:-)
Sen kommer tvåan och så trean och nu är tre ungefär samma som ett. Man växer med uppgiften som sagt.
Kram
Det är en sak att vara lat/trött en period med ett barn. Det kanske inte blir jobbigare med 2-3 barn men det är fortfarande JOBBIGT. Och den perioden bara fortsätter att vara. Med ett barn tar den perioden slut ganska snabbt och man kan börja njuta av att umgås och ha det kul tillsammans. Eller?
SvaraRaderaVar är sommaren förresten?
Kram!