Oj, vilken natt vi har haft! Jag känner mig groggy i huvudet, och tyvärr har jag möten fram till kl. 19.00 ikväll...
Lilla M fick ett anfall av nattskräck vid halv-elva tiden igår kväll. Först trodde jag att hon drömde och pratade i sömnen, men sen så satte hon sig tvärt upp i sängen och bara skrek & grät & gnydde... Ögonen var vidöppna och det var inga som helst tvivel om att hon såg, men kontaktbar, det var hon inte! Hon klättrade ned från sängen och gick skrikandes bort till vagnen. -"Oaaah, neeeej, åhhh, oaaaah, åka den, oaaaah, uuuut...", ylade hon.
Jag lyfte upp henne i vagnen och drog ut henne. Då lugnade hon ner sig en stund, men sen tog det fart på nytt. Gick in igen och lyfte upp henne ur vagnen. Satte ner henne på golvet, och så fick hon faktiskt en flaska välling. Under det att hon drack sin välling vaknade hon. Det märktes tydligt att hon inte hade den minsta aning om vad som hänt. Läskigt. Så här står det sjukvårdsrådgivningens hemsida:
Nattskräck inträffar under en viss djup sömnfas, som vanligen inträffar två till tre timmar efter det att barnet somnat in. Vanligen kommer attackerna alltså vid samma tidpunkt.
Anfallet av nattskräck varar från några minuter upp till en timme. Ofta har barnet sina ögon öppna under attacken men han/hon är ändå inte vaken. Ibland kan barnet under attacken gå i sömnen. Efter attacken minns inte barnet vad som hänt men kan känna rädsla. Nattskräck är vanligast hos barn mellan tre och fem år. Att besvären därefter brukar avta eller försvinna tror man beror på att hjärnan och sömnmekanismen mognar. Så för de flesta barn är besvären borta när det är dags att börja skolan. Anfallen kan vara skrämmande för föräldrar och andra som ser barnet. Anfall av nattskräck är dock ofarliga.Vad kan utlösa nattskräck? Ja, det vet man inte säkert. Man vet att nattskräck är vanligare i vissa familjer. Det finns alltså en ärftlig komponent. Man vet också att barnet lättare får attacker om det är uttröttat eller stressat. Vad kan man då göra om barnet får anfall av nattskräck? Försök att ta det lugnt. Undvik att skaka om barnet för att väcka det då attacken i så fall ofta blir än mer dramatisk. Prata lugnt och stilla till barnet och berätta att ni finns där. Säg att det kommer att gå över och att det kommer att ordna sig. Om barnet blir tryggt av vaggvisor, sjung gärna en sådan. Kan man förebygga attacker av nattskräck? Knappast helt men man bör försöka undvika att barnet blir övertrött eller stressat på annat vis. Många föräldrar tycker att det fungerar bättre om man lämnar en lampa på i sovrummet. Blir det stora och återkommande problem med nattskräck kan man prova att väcka barnet 30 minuter före det att attacken väntas komma. Man bör då ta upp barnet ur sängen, prata lite med det under några minuter för att därför låta det somna om igen. Om problemen med nattskräck blir stora eller ihållande bör man söka en barnläkare för att diskutera situationen. Detta gäller i synnerhet om man tycker att barnet har konstigheter för sig även dagtid med udda rörelser, läten eller koncentrationssvårigheter.
Det här blogginlägget vänder sig framförallt till dig som kanske googlat "segling med småbarn", eller hittat hit på annat sätt men är intresserad av att läsa mer om personers olika erfarenheter av att segla med små barn. Kanske är ni sugna på att köpa en segelbåt, men vännerna omkring er avråder er då ni har små barn? Eller kanske funderar ni på huruvida ni ska behålla eller sälja den båt ni redan äger, då ni har blivit ytterligare en familjemedlem? 
Det är mycket med lilla M's sömn just nu. Hon sover oroligt, lider av nattskräck och har stora problem att somna på kvällarna. Får hon välja, så väljer hon att nattas i sin vagn, men även det tar tid. Nu ikväll så tog det 1 1/2 h. Tur att det är sommar. Då känns det inte lika jobbigt att gå med henne på kvällen. 
Midsommarafton, och det var bara att konstatera att vädergudarna höll sitt löfte även i år. Varmt, vackert och soligt väder, växlande med kallblåst och störtskurar. Hur är det möjligt? Hur är det möjligt att vädret är så konsekvent ostabilt just på midsommarafton - varje år!? 
Det regnar så som det bara kan göra på Västkusten. Som en jättevåg som sköljer över land. Jag längtar efter semestern. Jag längtar så fruktansvärt mycket efter ledighet, värme, sol, sommar och bad att det gör ont i själen. Jag längtar efter att bli brun. Jag längtar efter slappa, lata dagar och inga krav och ingen stress.
Min mamma, lilla M's mormor är på besök. Lyxigt. Idag tog hon hand om lämning & hämtning på dagis, så varken maken eller jag hade bråttom hem från jobbet. Därför beslutade vi att ta en lång lunch och äta en god lunch inne i Göteborg. Var skulle vi då äta någonstans? Jo, jag fick bestämma och då blev det på MAX!
